Tankar...

Idag känner jag att jag måste skriva av mej..

Jag var verkligen rädd att vår vänskap var över helt..

Men du och din kille såg hur jag trogs ner mer o mer.

Du hörde av dej och jag skrev som de var att jag orkar inte ta tag i allt för jag mår dåligt..

Jag plågades hela dessa 2 månader men jag vet att du mådde lika dåligt..

Du har alltid funnits vid min sida och varit min trygghet..

När vi pratade ut i förra veckan släppte en sten från mitt hjärta..

Har saknat dej sjukt mycket och du är tillbaka..

Kan inte låta bli att gråta av lycka.. 

Ibland känns det som att man verkligen inte orkar mer..

Men det finns saker som gör att jag finns kvar..

Det e mina vänner och min dotter..

Jag ska bli bra en dag.. 

Men enligt läkaren kommer det ta ett tag..

När han sa det tänkte jag hur i helvete ska jag orka detta..

Jag är trött på att mitt humör går i berg o dal bana..

Ena dagen glad och andra dagen ledsen..

Måste försöka tänka på allt positivt även om det är svårt ibland..

Jag vet att jag är en kämpe fast jag inte vill erkänna det..

Men jag kan och jag ska för jag får inte ge upp..

Idag har jag fått en massa skratt både hos maria och hos martina..

Ibland undrar jag om vi e kloka haha..

Men alla vänner som har funnits här betyder mycket för mej..

Och att ni orkar stå ut med mej =)

Nu blir det snart att glo på film..

Ha en underbar kväll

Bye